Jag trodde aldrig det skulle hända mig, aldrig.
Jag klarar knappt av att prata om de. Jag bearbetar. Sakta men säkert. Det är en börda.

Jag tar mig ur detta också.




Han hade lagat mat och tappat upp ett varmt bad med rosenblad i och tänt ljus.
Jag är kär.



Dessa små små saker får mig att stå på fötterna igen och orka ta tag i saker...♥ Tack min kära. Utan dig går de liksom inte.




Godnatt